3. Brukarstyrd personlig assistans (BPA)

3.1 a)  Förutsättningen för beviljande av personlig assistans och för dess verkställande  t.ex. antal timmer

Syftet med personlig assistans lagstiftningen är att den ska hjälpa en person med grav funktionsnedsättning att göra sina egna val när det gäller funktioner som han/hon har behov av att göra i hemma eller utanför hemmet 1) i de dagliga sysslorna, 2) i arbete och studier, 3) i fritidsaktiviteter, 4) i samhällelig verksamhet, samt 5) i upprätthållande av sociala kontakter.

För att personlig assistans ska beviljas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den.

Förutsättning för att kunna beviljas personlig assistans är att personen som ansöker om assistans till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de ovan nämnda funktioner 1-5 och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande.

Det är klientens behov av assistans som avgör hur många timmar som kan beviljas. För dagliga sysslorna, arbete och studier ordnas assistans i den omfattning som klienten nödvändigt behöver. Den personliga assistansen för fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter utvecklas gradvis, till att börja med, 9/2009, ordnas assistans minst 10 timmar per månad och från ingången av 2011 minst 30 timmar per månad. Timantalet kan också vara lägre än det som huvudregeln anger, om ett lägre timantal räcker för att trygga en person med grav funktionsnedsättnings nödvändiga behov av hjälp. Ett motiverat skäl till ett lägre timantal är t.ex. att personen med en grav funktionsnedsättning (den gravt handikappade) själv anser att färre timmar räcker till utifrån det personliga hjälpbehovet. Under lagberedningen har handikapporganisationerna tydligt konstaterat att ingen person, om det inte absolut behövs, vill dela sina personliga och mest intim angelägenheter med en utomstående assistent.

Enligt lagen skall den som anställs som personlig assistent i regel inte tillhöra klientens familj. En gravt funktionshindrad persons, barn, förälder, far- eller morförälder eller någon annan som står denna nära, dvs. en funktionshindrads sambo eller livskamrat av samma kön, kan således inte utses till personlig assistent, såvida detta inte av särskilt vägande skäl bör anses förenligt med intresse hos personen med en grav funktionsnedsättning t. ex att leva ett självständigt liv både hemma och utanför hemmet.  Om anhörig sköter uppdraget som personlig assistent uppnås detta syfte inte fullt ut i alla situationer. Dessutom orsakar rollen som assistentens arbetsgivare lätt jävs- och konfliktsituationer, ifall det är fråga om ett anställningsförhållande inom familjen.

Ett särskilt vägande skäl att anställa en anhörig eller en annan närstående person som assistent kan uppstå t.ex. vid akut behov av hjälp eller om den ordinarie assistenten insjuknar eller dennas anställningsförhållande upphör. Om det visar sig svårt att hitta en utomstående assistent kan det likaså vara motiverat att anställa en anhörig eller en annan närstående person. Vidare kan särskilda skäl som hänför sig till funktionsnedsättningen eller sjukdomen innebära att det med tanke på den handikappades bästa är motiverat att en anhörig eller en annan närstående person utses till assistent.

Sådana situationer kan uppkomma i samband med funktionsnedsättningar och sjukdomar som i hög grad påverkar funktionsförmågan, t.ex. ALS och andra framskridande muskelsjukdomar, långt framskriden multipel skleros och svåra traumatiska hjärnskador. I dessa fall förutsätts det bl.a. att assistenten ska behärska  den fysiska motorik och, i de svåraste situationerna, kunna tolka gester och sinnesstämningar hos personen med en grav funktionsnedsättning. Gränsdragningen i bestämmelsen hindrar inte att sådana pågående anställningsförhållanden fortsätter där en anhörig eller en annan närstående person på ett etablerat sätt har varit assistent för en gravt funktionshindrad person.

Lösningen ska i så fall vara förenlig med intresse hos en person med grav funktionsnedsättning. En anhörig eller närstående kan inte vara assistent och närståendevårdare på samma gång. Är en anhörig eller närstående personlig assistent i anställningsförhållande till personen i fråga, kan denna givetvis inte sköta samma uppdrag på basis av ett avtal om närståendevård, som den anhöriga eller närstående ingår med kommunen. Gränsdragningen avser att klarlägga skillnaden mellan närståendevård och systemet med personlig assistans. För en person med grav funktionsnedsättning erbjuder den personliga assistenten möjlighet till självständiga funktioner enligt den den funktionshindrades egna val. Närståendevården kännetecknas däremot av ett tydligt element av omsorg och vård, vilket i regel inte ingår i assistentsystemet.

3.1 b) Vem kan få assistans  - bestämda grupper av funktionsnedsättningar?

Personlig assistans omfattar den nödvändiga hjälp som en person med en grav funktionsnedsättning har behov av i de dagliga sysslorna, i arbete och studier, i fritidsaktiviteter, i samhällelig verksamhet och i upprätthållande av sociala kontakter. Servicen är oberoende av klientens diagnos och ålder. Servicen riktar sig till sådana personer som på grund av grav funktionsnedsättning eller en sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara oavnnämnda funktioner.

Det finns tre begränsningar:

• Om hjälpbehovet i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med personens normala åldrande. Då ska personen erbjuda andra social- och hälsovårdstjänster. 
• För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. 
• Kommunen har inte skärskild skyldigheten att ordna servicen om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården.

3.1 c) Var ansöker man om personlig assistans – hur ofta ändras verkställigheten?

Ansökan om personlig assistans skall lämnas in till den kommunala socialbyrån. Den individuella serviceplanen och ansökan är avgörande för hur den personliga assistansen ordnas. Behovsprövningen av antalet assistanstimmar sker utifrån serviceplanen. Om omständigheterna eller personens livssituation eller funktionsförmåga ändras skall ordnandet av assistansen ses över och serviceplanen uppdateras. Detta bör ske med cirka tre års intervaller om inte situationen kräver annat.

3.1 d) Delning av kostnader mellan kommun, stat och andra

Personlig assistans är en avgiftsfri serviceform för den som beviljas personlig assistans.

Enligt basserviceprogrammet är statsandelen för utgifter som föranleds av nya och mera omfattande uppgifter för kommunerna minst hälften av utgifterna. Förfarandet, som tas i bruk vid ingången av 2010, är ett led i reformeringen av finansierings- och statsandelssystemet. Lagen trädde i kraft vid ingången av september 2009, och lagen gäller med oförändrat innehåll också 2010. Det är således inte fråga om en sådan

uppgift beträffande vilken statsandelen år 2010 är minst hälften av de utgifter som föranleds. En statsandel av nämnda storlek betalas däremot för 2011 års kostnader till den del som dessa föranleds av höjningen av minimiantalet timmar för personlig assistans, vilket föreslås ske vid ingången av 2011.

3.1 e) Organisering av BPA, daglig planering – vikarordningen

Personlig assistans kan enligt lagändringen som trädde i kraft 1.9.2009 ordnas på tre sätt.

1. personen fungerar själv som arbetsgivare 
2. assistansen köps med beviljade servicesedlar 
3. kommunen ordnar assistansen antingen själv eller tillsammans med andra kommuner, kommunen köper tjänsten av en annan kommun eller en samkommun eller en annan serviceproducent

Nätverket Assistentti.info har publicerat blankett som beskriver servicen. De mest centrala sakerna som behöver beaktas ur personen med en grav funktionsnedsättnings, kommunens och serviceproducentens synvinkel när personlig assistans ordnas och när servicen planeras  finns med i blanketten [1]. Assistentti-info har också publicerat en arbetsbok[2] som en person med en grav funktionsnedsättning som beviljats personlig assistans och som fungerar som arbetsgivare för sina assistenter kan använda som stöd vid planeringen av hur assistansen skall förverkligas och ordnas.

Det skall framgå av serviceplanen eller beslutet hur assistansen skall ordnas när det uppstår behov av en vikarie. I vissa fall är det möjligt att få tag på vikarier via kommunen eller assistanscenter eller andra serviceproducenter inom assistansordningen.

3.1 f) Krav till hjälper om utbildning och erfarenhet och andra egenskaper. Arbetsmiljö.

Där krävs eller behövs ingen specifik utbildning för att kunna fungera som personlig assistent. Det finns ingen godkänd examen för personliga assistenter men diskussionen om behovet av utbildning av personliga assistenter har inletts.

 

Assistentti.info är den finska organisationen som under Kynnys r.f. har aktivt arbetat för arbetsmiljöfrågorna t.ex. med arbetsskyddsutbildningen både för arbetsgivare (brukare) och assistenter. Assistentti.info har också hållit pilot-kurser för utbildare för personlig assistans.

Assistentti-info har också tillsammans med sex folkhögskolor ordna 52 timmar kurser för arbetsgivare och assistenter i försökssyfte. Denna försöksverksamhet påbörjades i början av 2010. Kommuner har ersatt assistenternas kostnad och därav har det inte uppstått extra kostnader för de användare vars assistenter varit på utbildningen.

3.1 g) Kvalitetskontroll

Där finns inga nationella bestämmelserna för kvalitetskontroll av personlig assistans.

Om en person med grav funktionsnedsättning inte fungerar som arbetsgivare utan personlig assistans verkställs utifrån någon av de andra verkställighetsformerna (se organisering av BPA) kan personen i efterhand klaga på kvalitén genom att lämna in ett klagomål om servicens kvalité till socialnämnden (eller motsvarande nämnd), förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen. Den rättspraxis som är resultat av besvärsprocesser styr sedan servicens kvalité. Kommunerna kan själva utarbeta egna kvalitetskriterier för servicens genomförande och förverkligande.

Publicering av goda exempel och riktlinjer för kvalitén kan utgöra ett slag av kontroll. Det är också önskvärt att assistansordnare och serviceproducenter följer de riktlinjer som utarbetas inom olika organisationer. Assistentti-info har också varit aktiv och utarbetar kriterier för personlig assistans. Det statliga hälso- och välfärdsinstitutet kommer också att publicera goda exempel på webbplatsen, wwww.sosiaaliportti.fi, från och med år 2011 genom att publicera en elektronisk handbok för handikappservicen.[3] 

Andra aktörer utarbetar också kvalitetskriterier för service,  exempelvis SITRA tillsammans med Esbo stad – kvalitetskriterier för personlig assistans som verkställs genom att användaren beviljas servicesedlar, med vilka denna kan skaffa personlig assistans[4].

 

3.1 h) Påverkar BPA andra typer tjänster som person kan få t.ex. bofälleskap/serviceboende, gruppbostad eller andra boendeformer?

Personlig assistans är en serviceform som baserar sig på behovsprövning. Vid utarbetandet av serviceplanen för användaren kartläggs personens behov av service och stöd. Annan service och stöd utesluts inte för att en person har beviljats personlig assistans och tvärt om. Personlig assistans kan utgöra den största den service eller det stöd som en användare beviljas, medan den i andra fall kan utgöra ett komplement till annan service och stöd. När en serviceplan utarbetas kan det också visa sig att personen beviljas personlig assistans istället för en annan serviceform om personlig assistans både användaren och kommunen anser som en lämpligare serviceform. Kommunen beaktar också annan service och stöd, exempelvis hjälpmedel eller omändringsarbeten i bostaden, när den bedömer vilket behovet är och hur många timmar assistans som beviljas. En person som bor i en servicebostad, gruppbostad eller annat särskilt boende kan beviljas personlig assistans om den service och det stöd som fås via serviceboendet inte är tillräcklig och också för fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter.

3.1 i) Kan brukaren spara timmar?

Det finns inga uttryckliga regler i lagen som ger rätt till att spara timmar eller flytta över outnyttjade timmar till nästa månad. Däremot är lagen formulerad så att timmarna som kan beviljas för deltagande i fritidsverksamhet, i samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter stiftad är månadsvisa, vilket i princip gör att dessa timmar inte kan sparas eller flyttas över till någon efterföljande månad. Kommunen och användaren har möjlighet att komma överens om att timmarna kan sparas.

3.1 j) Kan en assistent hjälpa flere brukare?

Om en assistent kan assistera flera användare eller inte är något som inte tas upp i den finländska lagstiftningen. Det är inte förbjudet.  Det är arbetsgivarna och i en del fall kommunen som avgör om en person kan fungera som assistent för flera personer. Detta är viktigt för de som bor i mera  glest bebyggda områden eftersom det kan vara mycket svårt att hitta assistenter om en assistens inte kan erbjudas tillräckligt antal arbetstimmar så att assistenten kan leva på att vara assistent. Det har bildats assistanscenter och arbetsgivarpooler i glesbygdsområden som bland annat har personer som behöver 1-2 timmars assistans per dag. Glesbygdens assistanscenter och arbetsgivarpooler kan utgöra en garant för tillgången till assistenter ibland annat. De har möjlighet att koordinera att en assistent kan arbeta som assistent på heltid om de har flera klienter som behöver några assistanstimmar per dag.  

3.2. Lederrollen – arbetsgiverrollen

Förhållandet arbetstagare – arbetsgivare där en person med en funktionsnedsättning är arbetsgivare för sin eller sina assistenter skiljer sig inte markant från liknande arbetsgivar – arbetstagare förhållanden.

Arbetsgivarens ansvar och skyldigheter behandlas och klargörs i ett häfte som Assistentti.info utarbetat och publicerat.  I boken behandlar om arbetstagarens position och arbetsgivarens ansvar, arbetstid, semester, löneutbetalning och upprättande av arbetskontrakt..

Assistentti.info har också publicerat ett häfte som handlar om arbetsskydd. Häftet baserar sig delvis på den svenska guide som STIL har publicerat.

Följande publikationer har givits ut av Assistentti info också på svenska.

• Personlig assistant - vad? hur? för vem? (2008)

En grundläggande handbok som ger svar på tre centrala frågor: Vad? För Vem? och Hur? Vad innebär egentligen systemet med personlig assistent? Vem lämpar det sig för? Hur blir man delaktig i systemet och vad innebär det i praktiken att vara arbetsgivare för personliga assistenter? (Denna bok gavs ut före lagrevideringen 2009)

• Arbetsbok (2009) personlig assistans - uppgifter och övningar

       Den här arbetsboken hjälper läsaren att förstå vad ett anställningsförhållande är. 

3.3  Vem utför tjänsten?

Enligt 8 d § handikappservicelagen skall kommunen höra personen som ansöker om personlig assistans och ta hänsyn till dennas önskemål och syn på hur assistansen skall förverkligas när kommunen tar ett beslut om hur assistansen skall ordnas och verkställas för den sökande. När det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas ska kommunen beakta den gravt handikappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet.

Administrativt kan hemkommunen verkställa personlig assistans på tre följande sätt enligt  8 d § handikappservicelagen.

1) genom att ersätta den gravt handikappade för de kostnader, inklusive de avgifter och ersättningar som en arbetsgivare ska betala enligt lag, som avlönandet av en personlig assistent föranleder samt de övriga skäliga och nödvändiga utgifter som anlitandet av en assistent föranleder,

2) genom att ge den gravt handikappade en i 29 a § i socialvårdslagen avsedd servicesedel som uppgår till ett skäligt värde och med vilken personen i fråga kan skaffa assistentservice, eller

3) genom att skaffa den gravt handikappade assistentservice av en offentlig eller privat serviceproducent eller genom att själv ordna servicen eller ingå avtal om servicen med en annan kommun eller andra kommuner.

3.4  Antal BPA-brukare

Stakes samlade år 2007 ihop statistik över hur många timmar varje brukare har använt PBA- timmar av kommunerna[5]. Utifrån statistiken kan mann kan konstatera att hälften av brukare använder mindre än 25 timmar per vecka.

Mindre än 25 timmar/vecka 2 300 klienter

25–39 timmar/vecka 1 100 klienter

40–54 timmar/vecka 700 klienter

55–69 timmar/vecka 200 klienter

70 timmar/vecka eller mer 200 klienter

Totalt 4 500 klienter

Det finns också statistik från år 1989 om antalet personer som har använt personlig assistans, vilka har indelats i tre åldersgrupper 0-17, 18-64 och 65+.

Antalet personliga assistenter  enligt åldersgrupp 1989-2008
	18-64	65 ->	0-17	Totalt
1989				1123
1995				1835
1999				2572
2003				3744
2005				4322
2006	3266	560	757	4583
2007	3623	630	778	5031
2008	3874	755	807	5436

De sex största kommunerna i Finland har också de senaste åren kontinuerligt och systematiskt samlat in information och statistik om service och stödformer för personer med funktionsnedsättning, bland annat personlig assistans.[1]

3.5  Översikt över servicelevatören

Före 1.1.2010 fanns det tolv verksamma assistanscenter i Finland  -  i Jyväskylä, Seinäjoki, Vasa, Helsingfors (2), Kuopio, Joensuu, Nyslott, Åbo, Raumo, Salo, Tammerfors och Vanda. I Björneborg, Kajanaland, Kouvola och Lahtis kommer assistanscentrens verksamhet att inledas under år 2010. Förutom dessa assistanscenter kommer Sentteri ry. kommer under år 2010 att starta med den verksamhet som kommer att erbjudas via detta nätverk för assistansproducenter. Idén bakom Sentteri är att upprätta ett kooperativ, som skall ledas och styras av personer med funktionsnedsättning som själva fungerar som arbetsgivare för sina assistenter.

Ungefär hälften av serviceproducenterna är privata. Vanligtvis äger någon handikappsorganisation dem. Hälften är kommunala. Bland annat har Invalidförbundet fått finansiering från Penningsautomatföreningen i Finland för att utvidga tjänsten och att utveckla den till en nationell assistanspool Avustajaportti (Assistanspoolen – fri översättning). Under projektperioden, 2008-2011, kommer Avustajaportti.fi – webbtjänsten att sprida så att den blir en riksomfattande verksamhet. Detta görs genom att det finns 5-6 regionala center.

Assistentti.info har år 2009 grundat en intressentgrupp för assistanscenter. Intressentgruppen är ett av de utskott som finns inom verksamheten Asstentti.info nätverket. Assistanscentrens intressentgrupp är ett nätverk och ett forum där deltagarna kan utbyta erfarenheter och tillsammans utveckla den verksamhet som assistanscentren har.

3.6  Vilket slags kritik har varit rätten på ordningen?

Det har hittills inte framställts någon oväntad kritik mot personlig assistans serviceformens verkställighet och genomförande.

Finlands Kommunförbund framförde under beredningsskedet att de befarade att både antalet personer med en grav funktionsnedsättning som är i behov av personlig assistans och att kostnaderna för personlig assistans kommer att stiga avsevärt och därmed att överstiga de beräkningar som finns med i regeringens lagförslaget (RP (166/2008))

 

På kommunalnivå har det upptsått frågeställningar kring hur personlig assistans skall ordnas för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, hjärnskador och nedsatta kognitiv funktionsförmåga samt personer med autism och Asperger, som kan ha begräsad förmåga eller möjlighet att redogöra för sitt behov av service. En annan sak som vållat huvudbry på kommunal nivå är också var gränsen går mellan funktionsnedsättning som beror på vanligt åldrande eller att funktionsnedsättningen inte gör det.

För tillfället har beslut överklagats till förvaltningsdomstolarna för att få en klarhet i hur reglerna om personlig assistans skall tolkas. Också tidigare rättspraxis kan användas som stöd för tolkningen av lagreglerna.

Kommunerna konstaterat att det behövs en nationell källa för information om personlig assistans. Önskemålet om en nationell elektronisk handbok har också kommit från andra håll, bland annat medborgarsamhället. En av social- och hälsovårdsministeriet tillsattstyrgrupp för verkställigheten av lagändringarna sände under hösten 2009 i samarbete med Institutet för Hälsa och Välfärden ut en förfrågan/enkät till kommunerna om hur personlig assistans systemet har kommit igång. En liknande enkät kommer också att sändas ut 2010.

3.7  Vilka trender ser man i utvecklingen i Finland?

I lagen om service och stöd på grund av handikapp (19.12.2008/981)  3 a §  finns bestämmelserna om utredning av klientens servicebehov samt uppgörande av en serviceplan. Dessa två bestämmelser skall orsaka en ny administrativ kultur inom handikappserviceområdet.

Utredningen av behovet av service och stöd enligt denna lag ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att den handikappade eller hans eller hennes lagliga företrädare eller anhöriga eller någon annan person eller en myndighet, för att få service har tagit kontakt med den myndighet i kommunen som ansvarar för socialservicen.

För utredandet av en handikappads behov av service och stöd ska, utan obefogat dröjsmål, en serviceplan göras upp enligt vad som bestäms i 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). Serviceplanen ska ses över om den handikappades servicebehov eller omständigheter förändras samt även annars vid behov.

Beslut om service och stöd enligt denna lag ska fattas utan obefogat dröjsmål och senast inom tre månader från det att den handikappade eller hans eller hennes företrädare har ansökt om service eller stöd, om inte utredningen av ärendet av särskilda skäl kräver längre behandlingstid. De här bestämmelserna om socialmyndigheternas behandlingstider 7 dagar och 3 månader, skall förbättra klienternas väntetider om myndigheternas beslut.

En annan trend är utveckla personlig assistans systemet för personer med utvecklingsstörning och andra kognitiva funktionsnedsättningar. För att en del av dessa personer skall kunna uttrycka för hur de vill att personlig assistans skall organiseras för dem kommer det att behövas utbildning och träning. Det finns också ett behov av en attitydförändring till alternativa kommunikationsmetoder inom socialservicen. 

En adminstrativ trend är att brukarna som är arbetsgivarna har grundat ett eget förbund. Henkilökohtaisten Avustajien Työnantajien Liitto (Heta). Förbundet har anslutit sig till Arbetsgivarförbundet för Specialbranscherna. Detta bland annat för att kunna förhandla fram och sluta kollektivavtal för assistenterna.

Enlig lagstiftelsen syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val när det gäller funktioner som är den han/hon har behov av hemma eller utanför hemmet 1) i de dagliga sysslorna, 2) i arbete och studier, 3) i fritidsaktiviteter, 4) i samhällelig verksamhet, samt 5) i upprätthållande av sociala kontakter.

För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den.

När det gäller att ordna personlig assistans anses som gravt handikappad den som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de ovan nämnda funktioner 1-5 och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande.

Personlig assistans i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för den gravt handikappade.

Personlig assistans ordnas för klientens behov i de dagliga sysslorna och i arbete och studier i den omfattning som klienten nödvändigt behöver. Den personliga assistansen skall utvecklas gradvis så, att det i fråga om fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter till att börja 9/2009 med ordnas assistans minst 10 timmar per månad och från ingången av 2011 minst 30 timmar per månad.

Timantalet kan också vara lägre än det som huvudregeln anger, om ett lägre timantal räcker för att trygga en gravt handikappad persons nödvändiga behov av hjälp. Ett motiverat skäl till ett lägre timantal är t.ex. att den gravt handikappade själv anser att färre timmar räcker till utifrån det personliga hjälpbehovet. Under lagberedningen har handikapporganisationerna tydligt konstaterat att ingen person, om det inte absolut behövs, vill dela sina personliga och mest intim angelägenheter med en utomstående assistent.

Enligt lagen. skall den som anställs som personlig assistent i regel inte tillhöra klientens familj. Den gravt handikappades make, barn, förälder, far- eller morförälder eller någon annan som står den handikappade nära, dvs. den handikappades sambo eller livskamrat av samma kön, kan således inte utses till personlig assistent, såvida detta inte av särskilt vägande skäl bör anses förenligt med den gravt handikappades intresse t. ex att leva ett självständigt liv både hemma och utanför hemmet.  Om anhörig sköter uppdraget som personlig assistent uppnås detta syfte inte fullt ut i alla situationer. Dessutom orsakar rollen som assistentens arbetsgivare lätt jävs- och konfliktsituationer, ifall det är fråga om ett anställningsförhållande inom familjen.

Ett särskilt vägande skäl att anställa en anhörig eller en annan närstående person som assistent kan föreligga t.ex. vid akut behov av hjälp eller om den ordinarie assistenten insjuknar eller dennas anställningsförhållande upphör. Om det visar sig svårt att hitta en utomstående assistent kan det likaså vara motiverat att anställa en anhörig eller en annan närstående person. Vidare kan särskilda skäl som hänför sig till handikappet eller sjukdomen innebära att det med tanke på den handikappades bästa är motiverat att en anhörig eller en annan närstående person utses till assistent.

Sådana situationer kan uppkomma i samband med handikapp och sjukdomar som i hög grad påverkar funktionsförmågan, t.ex. ALS och andra framskridande muskelsjukdomar, långt framskriden multipel skleros och svåra traumatiska hjärnskador. I dessa fall förutsätts det bl.a. att assistenten ska behärska den gravt handikappade personens fysiska motorik och, i de svåraste situationerna, kunna tolka gester och sinnesstämningar.

Gränsdragningen i bestämmelsen hindrar inte att sådana pågående anställningsförhållanden fortsätter där en anhörig eller en annan närstående person på ett etablerat sätt har varit assistent för en gravt handikappad person.

Lösningen ska i så fall vara förenlig med den gravt handikappades intresse. En sådan anhörig eller närstående till den gravt handikappade som undantagsvis är personlig assistent i anställningsförhållande till personen i fråga, kan givetvis inte sköta samma uppdrag på basis av ett avtal om närståendevård som den anhöriga eller närstående ingår med kommunen. Gränsdragningen avser att klarlägga skillnaden mellan närståendevård och systemet med personlig assistans.

För en gravt handikappad person erbjuder den personliga assistenten möjlighet till självständiga funktioner enligt den handikappades egna val. Närståendevården kännetecknas däremot av ett tydligt element av omsorg och vård, vilket i regel inte ingår i assistentsystemet.