5. Vad tycker brukarna om ordningen?
Biljetten till ett självständigt och aktivt liv
Mitt namn är Anna, jag är 29 år gammal och studerar samhällsvetenskaper i den soliga staden Vasa. Jag trivs med mina studier och min förhoppning är att i framtiden få ett arbete som jag trivs med på alla sätt. Jag har en aktiv vänkrets och har en mycket aktiv fritid. Jag är bland annat politiskt aktiv inom såväl kommunen som på studentnivå. Jag har alltid trivts med att uttrycka mina åsikter, och jag valde i ett tidigt skede att gå ett steg längre och fick därmed möjligheten att engagera mig i min omgivning och samhället. Politiken tar mycket av min tid vilket jag stortrivs med. Den tid som blir över går till körsång och resor. Inför framtiden har jag drömmar om att hitta ett arbete som jag trivs med, kanske satsa på en politisk karriär, bilda familj och fullfölja mina drömmar. Oberoende av intressen och förhoppningar inför livet vågar jag påstå att jag ganska långt har liknande drömmar och målsättningar i livet som de flesta unga i min ålder.
Men det som skiljer sig en aningen mellan mig och exempelvis många av mina vänner och människor i min omgivning är att jag har en medfödd fysisk funktionsnedsättning. Min fysiska funktionsnedsättning innebär att jag använder rullstol för att ta mig fram, och att jag är i behov av personlig assistans för att klara mina vardagliga sysslor. Trots de svårigheter jag möter i livet har jag valt att se min funktionsnedsättning som en resurs och inte som en begränsning.
Utan personlig assistans skulle jag under några omständigheter inte kunna leva ett så aktivt och självständigt liv som jag gör nu. Tack vare mina personliga assistenter kan jag i stor utsträckning leva på lika villkor som övriga unga i min omgivning. Jag kan bo i en egen bostad. Jag kan resa inom ramen för mina förtroendeuppdrag, men också på min fritid och för att träffa mina vänner. Jag kan studera och arbeta. Rätten till att kunna anställa personliga assistenter som bidrar till självständighet i min vardag gör att jag kan vara delaktig och inkluderad i samhället.
Men visst får jag också kämpa, jag kämpar varje dag för mina rättigheter. Jag känner att det är viktigt att aktivt kämpa för funktionshindrades rättigheter, detta för att vara med och forma ett samhälle som är tillgängligt även för personer med funktionsnedsättningar. Vår lagstiftning för funktionshindrade i Finland förnyades år 2009. Lagändringarna var efterlängtade och medför positiva förändringar för funktionshindrade i Finland. En av de största förändringarna var att personlig assistans i Finland ÄNTLIGEN blivit en subjektiv rättighet för gravt funktionshindrade personer. Det betyder att kommunerna inte längre kan säga nej ifall de anser att de inte har pengar för att ordna personlig assistans, eller om de av någon ogrundad anledning konstaterar att behovet för personlig assistans inte finns. I och med denna lagändring kan jag pusta ut, jag vet att jag alltid kommer att få den assistans jag är i behov av. Vi har dock en bit kvar till ett samhälle tillgängligt för alla, men vi är på god väg! Tack vare en förnyad lagstiftning följer vi också den utveckling som redan förverkligats inom handikappolitiken i våra nordiska grannländer.
